Nära

Den sista metern saknades igen. Nära. På V75. En liten meter och jag hade kunnat köpa ett litet hus – långt från det mångkulturella gettot – långt från stanken från pizzerior och hjärntvättade svennebanan/or. Men så är livet. Nära skjuter ingen hare. Men en liten slant kom in och det får man ju vara tacksam över. Tacksam för det lilla. Svensk som man är.

Synes.

Om jag hade orkat…

Om jag hade orkat kunde jag skrivit flera böcker om människorna i området jag bor. Jisses, det hade blivit succé för folk vill ju gärna gotta sig i andras elände. Det är som att de inte kan få nog. Att de själva lever med bromsspår i trosorna väcker ingen insikt.

Skrivandet är så ointressant numera. Hela det kulturella livet är så jävla tröstlöst. Det är Biancor, Pernillor och Carolor. Det är fula trynen på Instagram och influensors som flugskit i hagen. Mot den skiten finns inget vaccin. Det är kvinnornas marknad. Och det märks inte minst i politiken. Det är mer vansinne än någonsin. En hysterisk rödtott i spetsen. En större narcissist finns inte.

Var finns alla ansvarstagande män, undrar den gamla sångerskan som nu ska fjolla runt över dansgolvet på mongokanalen. Självinsikt sa du?

Om jag hade orkat… näää, jag är nog glad att jag inte orkar.

Synes.