Påsken mot sitt slut

Sista dagen att ta vackra bilder från vinterresan eller varför inte bilder från en strand i Thailand? Överallt spyr ”de lyckliga” ut sin orgasm. Bakom fasaden är det andra tongångar. På teve är det handikappade barn som fläks ut i tid och otid. Bekräftelsekåta föräldrar i jakt på följare och likes. Allt för en stund i rampljuset. I verkligheten är det terrordåd, gänguppgörelser och anlagda bränder, men ack vad är det mot en barn som kan baka en sockerkaka?

Nu ska jag ägna den här måndagen till att putsa fönster och städa bort lite skit i hörnen.

Synes.

Dårhus

Jag blir mer och mer övertygad att det krävs någon form av mentalt handikapp för att se på TV4 – typ demens. Att börja morgonen med att titta på deras ”nyheter” är en garanti för att fradga ska bildas och man sölar ner pyjamasen. I morse tog de upp ämnet ”oskuld” och att man som icke hetero kan känna sig exkluderad av ordet. Ja, och så fortsätter det. Finns det egentligen något vettigt morgonprogram? Tipsa gärna.

Grannen (socialfallet) och hennes vänner har lyckats demolera plåten runt balkongen. Den ser ut som en billig dansk ost. Vem betalar renoveringen? Jag så klart – via hyran. Vi skötsamma ska alltid betala för kräken som inte kan föra sig bland normala människor. När kräket flyttar krävs det en helrenovering – ja som vi andra ska betala. Men hyresvärden är lika flat som en överkörd stekspade.

Ja det var tisdagens utkörning av tankar. Känns som att man ska ägna sig åt viktigare saker idag.

Synes.

Söndagstugget

Vaknar upp. Gör rutinärenden med hunden. Fixar kaffe och frallor. Dukar fram och slår på teven; nyhetsmorgon. Ungefär en kvart står man ut sen släcks skiten. Helvete vilken hjärndöd smörja. Till och med de döda hade fortsatt vara döda efter att ha tvingats se på det skräpet. Jaja, var och en kasar omkring i sin avföring.

Jag ska göra yoga hemma. Det ska vara bra för löpningen. En gång (det räckte) gick jag på yogapass men stod inte ut med alla skitnödiga nötter som ropar ”namaste” i tid och otid. Prata kan de inte heller. Inte ens ett hej får man ur dem för då stör man väl deras ”inre” resa. Så, jag rullar ut min träningsmatta här hemma och försöker sträcka ut kroppen efter gårdagens distanspass.

Namaste på er.