Emma och jag i Valborg?

Kraftig motvind i ansiktet på väg till ett ärende på söder. Nybyggda hus lite varstans. Sist jag passerade stod lyftkranar och dansade i takt. En nyinflyttad hade strategiskt placerat sin vattenpipa på balkongen. Söder som sagt.

Snart kommer regnet.

Svarta moln hänger som blöta filtar över hustaken.

Emma. Namnet Emma förföljer mig. Duntäcket jag köpte heter Emma. Kvinnan som vinkar flirtande glatt varje gång jag passerar hennes balkong heter Emma. Köksluckorna jag har beställt heter Emma. Vad månde det bliva av detta?

Trevligt valborg önskar jag och Märta.

Synes.

Andas in

Söndag och tvättdag. Sängkläder ska manglas. Tid för kontemplation. En kvinnlig bekant blev inte bjuden på barnbarnets kalas. Alla blev inbjudna men inte hon. Stäng dörren och släng bort nyckeln, sa jag. När är nog? Det bästa jag har gjort är att avsluta relationen. Inte se tillbaka och aldrig mer ta in hatet i mitt liv igen, och sen får folk tycka precis vad fan som helst om det – det gör de oavsett. Nog är nog.

Jag hittade en nyckelpiga igår: ”På kärlekens vingar kommer jag till dig för att överlämna ett bud om kärlek. Du är innerligt älskad för den du är”. Att vara älskad för den du är. Hur många är det? I den här ”förbrukningsvärlden” vi lever i är älskad likställd med prestationen. Så länge du presterar är du älskad – det får pensionären lära sig på den hårda vägen.

Nä, bli vän med dina demoner. Koka en kopp kaffe. Titta ut och andas med tillförsikt. Sluta bry dig om vad människor tycker. Jag ser en bild på en person där tiden tagit ut sin rätt, men sen inser jag att det inte är tiden utan hatet och bitterheten som satt sig i hy och hår.

Ha en fin söndag på er.