Söndagstugget

När jag var grabb hade vi två svenska kanaler och en dansk kanal på teven. Nu har jag runt hundra men det finns knappt något att titta på värt namnet. Det mesta är skräp. Visas det någon intressant film så är det närmare midnatt, och att se film på reklamkanaler är ointressant. Det går inte att komma i stämning när man helt plötsligt ska se reklam för blöjor eller spelbolag.

Helgerna är en långdragen process i ensamhet. Numera slutar kvällen när hunden lägger sig. Jag ligger hellre och lyssnar på hennes hjärtljud än flams och trams på dumburken.

I morse när jag slog upp locket på datorn kommer nästa våg av idioti: ”Har du fått den perfekta rumpan än? Läs här!” Ett företag som säljer vackra plastburkar med kemikaliefoder delar med sig av deras träningstips. ”Är det konstigt folk tar livet av sig”, tänker jag…

En person stod nere vid köttdisken och beklagade sig över att maten är dyr. I handen hade hon en iPhone värd dryga trettontusen. Maten är dyr minsann. Ett gillaklick på den? Kanske ett hjärta eller -skrattklick?

Meningen ”Don’t be that guy” har följt mig denna veckan. ”Don’t be that guy.”

Synes.