Gott nytt år


Årets sista löprunda i solsken. Idag är det grått och småregnar. Vi får hoppas att det håller i sig så att raketungarna stannar inne och dricker.

Nästa år blir som det förra och det är bara optimistidioterna med instagramkonton som fakturerar något annat.

Ha en bra avslut.

Synes

Året mot sitt slut

Almanackan har slitna hörn. Kladdiga notiser på varje blad. Knappt läsbara för det trötta ögat. Jag går ner till tvättstugan i mörkret. Den enda som var ledig var ”ettan” – tvättrummet där pöbeln tvättar. Ingen av oss med hjärnan i behåll bokar den mer än i nödfall. Mannen som tvättar i ”tvåan” kom förbi och framförde sina kondoleanser. Och som vanligt när man öppnar dörren är det som att slå upp dörren till soprummet. Man blir aldrig besviken. Folkföraktet kommer på beställning. Men jag blir aldrig irriterad längre. Jag vet vad som väntar och som sagt; i nödfall.

Förra söndagen åkte jag buss. Det är också som att öppna en dörr till förfallet. I nödfall. Gillar man inte mångkultur ska man inte åka buss. Det är som att skrapa upp ett tuggummi från trottoaren och stoppa in det i munnen. Vid köpcentrat gick en pappa med sin son och sköt raketer igår. Vid 11-snåret. Överallt ser man det mänskliga förfallet. Bäst att sluta ögonen?

Kaffet smakar i alla fall.

Synes.