Lucia

Jag minns när den här bloggen var en ventil. Orden kanade fram som Bambi på is. Numera stannar 95% av tankarna i skallen. Året är snart slut. Som många andra som lever ensamma går man på själslig tomgång. Man bara finns och det är gott så. När julen kommer sitter jag själv. Det är självvalt. Jag vill inte umgås helt enkelt. När man inte har en egen familj så finns det inte mycket som återstår. Hyckleri, dramatik och annat som följer med när högtiderna knackar på dörren ger jag inte mycket för. 

Och varför älta om det som aldrig blev? 

Synes.