Nu ska vi vara snälla…

”Nu ska vi vara snälla”, hur ofta får man inte höra det under julen? Resten av året kan vi bete oss idiotiskt men på julen ska vi vara snälla.

Temat ensamhet diskuteras vilt under storhelger, och jag lider med de som ska sitta själv under julen och inte trivs med det. ”Har du kontakt med dina barn”, frågade en nyfiken? Nä, och mer jag skiter i, svarade jag. Och jag skiter faktiskt i det. Jag skiter i alla som skiter i mig. Så enkelt kan det vara att leva. Har ingen lust att vara snäll heller. Ingen ork till att dalta runt med folk som inte ger en gnutta positiv energi av sig själv. Jävla ego och inget annat. Titta, här får du småsmulorna och var glad för det. Typ.

Det är inte svårt att bli bitter men jag är inte bitter bara klar med ”relationer” som bara går åt ett håll. Relationer som hålls vid liv så länge jag hör av mig. Undrar hur många som har ”relationer” som ser likadana ut – säkert hur många som helst.

Idag är som alla andra dagar. Det är grått och jag ska tvätta persedlar. I morgon hämtar jag vinterrocken hos kemtvätten -tömmer kortet på ett par hundralappar – och önskar god jul.

Synes.