Kvällens platta

Vissa band upptäcker man sent i livet. Det är liksom omöjligt att ”hänga med”. Jag har visserligen hört talas om bandet under 90-talet men aldrig lyssnat på dem. När jag lyssnar på ”When we drive” får jag samma melankoliska känsla som i Being boring med Pet shop boys. En bra platta att avsluta dagen med.

Flocken

Kan man någonsin finna frid i flocken? I hela mitt liv har jag stått utanför och de få besök jag har gjort i flocken har fått mig att må illa. Det som sker i flocken har sällan intresserat mig. Det som pågår där tolkar jag som hyckleri och ryggdunkande. Men ensamheten äter på mig. Att inte få dela livet med någon är hemskt. Men vad göra när man inte orkar med flocken? Vad är valet än att fortsätta gå åt andra hållet och kanske står det någon eller några och håller utkik efter mig?

Trevlig helg ni få som läser här och har tålamod.

Synes