Det är så det är.

Lennart Johansson är död. Det är studenten. Skolan i Höganäs behöver mer pengar. En fotbollsförening är på dekis. Några ligger på sin dödsbädd, ensamma, förlorade i väntan på det ändlösa mörkret. Det är en dag ur vår samtid. Studenten. En del firar att de varken kan skriva eller läsa. Men kasta hatten ska man. Det är som att springa en mil på två timmar och alla firar rekordet. Det är jävligt löjligt helt enkelt. Jag minns en vän som var lärare på gymnasiet. Han gav upp och jobbar på kyrkogård. Han stod inte ut med dårskapen. Han tog ett annat dötrist arbete.

Vad som händer med ett land när gränser och krav suddas ut vet vi. Det är bara att öppna ögonen. Vill du vara med i gänget är det bara att köpa ett par grå nerpissade joggingbrallor, fylla läpparna, tatuera dig, ring i näsan, och sen säga att du är en könlös älg och liberalsexuell. Ingen vågar säga emot dig. Alla nickar och tycker du är häftig som står upp för dig själv.

Kaffe på balkongen. Vågen på 79 kilo. Det går neråt. Det är inget att fira. Ingen behöver ge mig en tumme upp. Jag tillhör inte den generationen.

Synes