Avväpnad

Ett ärende i stan och jag sprang på en person som bad mig dra åt helvete för 7-8 år sen. Nu pratade vi och tog en kaffe på stan. Jag bemöter inte trams. Varken nu eller då. Om folk har problem med mig är det deras problem. Jag har inte energi för sådant. Ett par gånger jag har jag sett Agnes på fiket. Hon hälsar inte. Hon är en dålig skådespelerska. Usel. Jag skiter i vilket. Andras demoner lämnar inte rester på mitt köksbord.

Som sjukpensionär är det lätt att bli ett offer. Att skuldbelägga sig själv. Man behöver knappast andras hjälp för det. Vi ska liksom varken skratta, jogga eller trivas. Är man sjukpensionär ska man konstant lida. Det är så friska människor definierar sjukdom idag. Ja, tills de själva blir sjuka då är det andra tongångar minsann.

Det är torsdag och snart vänder det. Dagar och månader staplas i högar. Morgonrutinen ska genomföras, sen blir det att jogga ut i skogen och känna av lugnet.

Synes.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *