Kvällslängtan

På kvällen börjar jag att andas normalt. Inga klåfingriga frågor eller möten kan behandlas. Ensamheten och kvällen är ett hållbart äktenskap. På skivspelaren snurrar 10CC och Deceptive Bends. En skiva jag köpte i London 1977. Jag var där med farsan och min äldre syster. I affären fick jag välja mellan 10CC och Sex Pistols. Valet har jag aldrig ångrat. När jag släpper ner nålen gläds jag åt ännu en skiva som jag har behandlat med vördnad. Knappt ett knaster hörs. Pedanten jublar.

Det är på kvällen orden flyter på. Det är på kvällen kreativiteten får en chans att tysta staden och den moderna människans buller. Det är i ensamhet en människa växer. Jag har heller aldrig ångrat att jag valt ensamhet före förhållandet. Min själ klarar bara sällskap i korta stunder. En byracka är alltid en byracka.

Längtan är den sanna kärleken. Längtan är alltid hoppfull. Den slingrar sig aldrig narcissistiskt runt sin axel. Man kan leva länge och väl på längtans bröd.

Godnatt.

10 cc – Deceptive Bends

Orkar vi detta?

Tusan vad det suger energi att försöka bena ut vår samtid. Förr hände det kanske en liten grej i veckan som brynen reagerade på… jag vet inte… orkar man med detta? Är det inte bättre att tiga och smaka av korvgrytan som puttrar på spisen?

Sverige är ett dårhus. Ett konstprojekt? Vem kan behålla sitt sinne och samtidigt följa med strömmen av dumheter? Idag börjar en rättegång så absurd att den antagligen bara inträffar i en diktatur eller Sverige. ”Alla är lika inför lagen”, dundrar styrande papegojor och badar vidare i nerlagda ärenden som det vore ett spa.

Nä, jag rör vidare i min gryta. Det känns vettigare.

Synes.