Skrapa upp resterna…

Vi går mot september. På teve sitter Löfven och svamlar som vanligt. Barnen ska gå i skola och inte vara med i gängen. Okej min käre landsfader det är uppfattat. Nu känner jag mig trygg igen. Har Sverige haft en sämre regering någonsin? De är så naiva att man baxnar. Och svenska folket – vad fan fattas er egentligen?

Moderaterna tycker att de tar krafttag när de vill strypa invandringen till ett nytt Båstad om året. Alltså en ny kommun om året med 5000-8000 invånare. Ja ni förstår hur jävla illa det är ställt med konsekvensanalyserna när man kallar det ”krafttag”. ”Hur kunde det bli så här?”, ”Ingen kunde förutspå detta.” Jo, om jag hade backat upp mina inlägg från 2008 så hade ni haft svaret där, men då var jag och många andra rasister och skulle dö. Milt sagt. 95% av mina läsare då försvann i ett nafs. Hur många har inte förlorat sina arbeten pga att de sympatiserar med SD?

Nu kan ni skrapa upp resterna av riket. Det kommer ni inte att klara av för det är för sent. Alla åtgärder förutom stängda gränser, återvandring och utvisning av kriminella är helt verkningslösa. Och det kommer aldrig att hända i detta godhetsknarkande land.

Synes.

En vanlig måndag

Då kom värmen igen. Jag vill ha kyla, kofta och värmeljus. Jag är trött på allt över 18 grader. Jag vill att det ska ryka ur munnen när jag går ut med hunden på morgonen.

Flödet av nyheter gör mig håglös. I skrivande stund har ännu en skottlossning skett i Malmö. Staden är i fritt fall och bärs endast upp av det kommunala utjämningsbidraget. Det kommer också rapporter om att Kristianstad är illa ute. Min stad är sedan länge körd. Stadsdel för stadsdel förpestas med narkotikaförsäljning, inbrott och personrån. I centrum kör restaurangmaffian sitt race för öppen ridå. Lokaltidningens kulturskribenter arbetar för högtryck i floskelfabriken. En befolkning bedövad av konsumism runkar av sig till idol-och bakprogram.

Man ska inte bry sig, säger pappskallen och sörplar vidare på sin energidryck.

Synes.

Så kom söndagen

Så kom söndagen. Kaffe och ett banalt nyhetsprogram i bakgrunden startar upp dagen. Hör och ser ett gripande reportage om ett NHL-proffs och hans stackars fru som har det tufft i vardagen. Det är så klart mycket jobbigt att leva så. Ja, ni vet han är borta mycket och hon lever som kvinnor gjorde på 50-talet. Ja, tvi fan vilken hemskt jobbig tillvaro. Ovanpå det lagar ett friluftstält tårtor. Det är verkligen tv-program på hög intellektuell nivå. Man känner riktigt hur man ökar på sin begåvning.

Min hund löper. Det är gnälligt och dålig sömn. Det är övergående tack och lov.

Vad har annars hänt i veckan? Jag har svårt att samla tankarna efter det gripande reportaget ovan. Jag får återkomma. Hunden gnäller också.

Synes.

Musikalisk fostran

Ekseption 5

Jag var väl 9 år när jag följde med en klasskamrat hem. Vi skulle spela skivor. Hans morsa var hemma och tog över. Det blev Ekseption och Merit Hemmingson. Jag sprang på hans morsa för ett tag sedan. Hon är numera (förmodligen) över 80 men hon mindes mig och blev överraskad att jag kände igen henne. Vi pratade musik och jag nämnde det tillfället när jag följde med hennes son hem och hon började rota fram skivor ur bokhyllan. Fina minnen och skivorna med Ekseption och Merit finns i min skivsamling.

I fredags hittade jag Made in Sweden med bl a Tommy Körberg i skivaffären. Det är verkligen terapi att gå igenom skivsamlingen och finna små berättelser som nästan varje LP bjuder på.

Lördagskvällens höjdpunkt blev ”Everything Must Change” som finns på plattan Quincy Jones – Body Heat.

Synes.