Trångt.

Det är kvavt och trångt i tankarna. Det blir lätt för mycket i en redan överfull kopp. Folksamlingar, trafik, röster, telefonsignaler, det känns som jag vill spy. Morgonpromenaden blir ett helvete. Ingenstans får jag gömma mig. Jag försöker gå ut på olika tider för att slippa andra hundägare i området men det hjälper inte. En stressad cyklist håller på att köra på oss. Det är fullt överallt dygnet runt. ”Har du hört” var det jag fick kastat på mig i morse. Frågor som kräver svar och jag vill bara skrika: LÄMNA MIG IFRED!

På väg över stora vägen till hundfrisören för kloklippning kommer panikkänslan som har blivit så familjär. Jag ställer mig under ett träd och andas in och ut medan busslaster med plastfolk passerar.

Vad är det här för jävla värld som människan har skapat. För vem är detta ämnat för?

Synes.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *