Årens skog

Jag vaknar på morgonen med ett sms att farsan fått en stroke. Vem är man den dagen man står helt ensam utan föräldrar. Tomheten måste vara bedövande. Sorgen som ett välriktat hammarslag. Ett helt liv ska sorteras och delas ut till efterlevande. All strävan förvandlas till något som ska klaras upp släktingar emellan. Hyckleriet är ofta i högform. De som aldrig brydde sig hänger på ringklockan. Det är en oätlig sås av mänsklig tragedi som utspelar sig när någon avlider och arvet ska delas upp.

En man dog ensam i sitt hus. Ensam vandrade han i årens skog. Inte en jävel så långt vägen slingrade sig. Men huset. Ett vacker sekelskifteshus lämnade han efter sig. Det missade inte pöbeln. Det var värt miljoner. Då kommer släktingarna fram och saglar. Inget nytt under solen. Människan och pengar. Det är bara att lyfta blicken över sina knäskålar så bevittnar man avfallet.

Men vi vandrar alla i årens skog. En del har sällskap. Sällskap som kan ta emot kroppen när den faller. En del dör ensamma. Utanför.

Synes.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *