2020 och förfallet fortsätter

Årets sista dag. I år har minst tio familjer flytt området. Kaosfolket har flyttat in. I min trapp har två flytt. Det är så det ser ut. Man flyr. Förhoppningen att det ska hjälpa med att flytta och hitta lugnet i ett annat område är naiv. Du får en ny lägenhet med bra grannar sen räcker det med att en granne flyttar så kommer kaosfolket in via socialen eller mygelkontrakt. Landet är förstört. Och snabbt har det gått. Grattis alla ”goda” det har ni gjort bra.

Välfärdssystemen töms på resurser som ett läckande akvarium. Jag hoppas också få gå så snabbt som morsan gjorde. Det är det man önskar. Jag vill inte sitta dreglande på ett hem och kaosfolket ska ta hand om mig, alternativet ligga på gatan som hemlös när pensionssystemet inte täcker hyran. ”Så illa kan det väl inte gå?” – Jaså!

Ikväll har jag spelat på hästar. En storvinst och lugnet och tryggheten kan köpas för pengar i ett annat land.

Synes.

Sorgens brygga

Snart är det ett nytt år. Den inleds med en dödsannons och begravning. Det är tunga tankar. Jag minns tiden efter cancer hur datum fick en ny innebörd. Det var täta kontroller som vid varje tillfälle hade sin ceremoni. Det var tårtbit efter varje godkänd provtagning. Numera är det så längesen att ärret på magen är det enda som bevisar att det verkligen har hänt. I själen är jag för alltid förändrad. Men sånt syns inte utåt.

Igår ville jag ringa morsan och berätta om Elsa. Jag fick hejda mig sen kom tårarna och hopplösheten. En vän kom över och pratade ett tag. Kaffe och glass på det. Farsan ringde igår och berättade att han varit över i lägenheten och det känts bra.

Tvi fan vad vidrigt allt detta är. Att mista en förälder är fan tomhet utan dess like. Finns det verkligen några ord eller meningar som kan plåstra om helvetet?

Jag går på sorgens brygga och antingen njuter jag över utsikten eller så ramlar jag i.

Synes.

Söndag med Elsa

Det är söndag. Igår var första hela dagen för mig och Elsa. Snart är vi ett par. Ett par som hänger ihop. Ett osynligt snöre mellan våra hjärtan. I morse var det pusskalas när vi väckte varandra. Sakta inser hon att hon har hamnat i paradiset; en husse som har all tid i världen för henne. Aldrig ett hårt ord. Bestämt med kärleksfullt. Hunden tar fram det absolut bästa ur mig. Självkänslan är på topp.

Men det känns konstigt. En del skaffar aldrig hund efter de har fått avliva sitt älskade djur. Det är som att vrida sitt hjärta med en bakteriesur disktrasa. När mor dog visste jag att jag inte skulle fixa leva utan en hund. På kort tid förlorade jag två som jag pratade med allt om. Men att jag på lille-jul skulle se en annons och svara på med darriga händer, och att lilla Elsa skulle välja mig är ett mirakel, eller så är det bara som det ska vara. Livet.

Stressen kommer sakta att lämna min kropp. När jag och Elsa har synkat våra klockor kommer det inre lugnet att förseglas.

Synes.

Välkommen hem Elsa

Elsa december 2019

Det är inte för intet man tror på högre makter. Igår hämtade jag Elsa 3 år i Stockholm. Av alla svar som ägarna fick tyckte de att Elsa skulle få bo hos mig. Trots all sorg som knappt går att bära på finns det ljuset min mor alltid hittade.

Både jag och Elsa vilar ut efter en lång skogspromenad.

Synes.