Den vidriga sorgen

Sorgen efter min hund är brutal. Lägenheten livlös. Som en grav. Alla tankar som vandrar med liemannen. Att leva med hund är att ständigt känna sig älskad. Hon fick hela mitt hjärta och gav mig sitt. Inga spel. Inget hyckleri. Bara kärlek. Är det konstigt att man hellre umgås med djur?

Idag är det måndag och jag måste ta mig samman. Jag lovade henne att inte falla ner i den gruvan hon hämtade mig i. Vara stark och hedra hennes arbete att få mig på rätt köl. Mot depression är hunden ren medicin med biverkning ännu mer kärlek.

Men sorgen är vidrig. Den äter sig in i varenda cell.

Synes.