Söndag

Jag tror inte jag har ångrat en löptur, och inte idag heller. I snålblåst och regn som balsam på en överhettad hjärna. Hästarna stod med sina varma täcken och tittade förundrat när jag hälsade snällt på dem.

Jag tänker då och då på kontrollerna på sjukhuset. Efter varje sex månaders kontroll tackade jag för att jag fått en stund till på jorden. Jag tror att det är bra att minnas sådana stunder när man mår som allra sämst; att det kunde varit slut för längesen. Detta mörkret är inte bra för oss som lider av depression. Varje dag får man försöka bli vän med sina demoner – om och om igen.

Det får gå. Det får gå ett tag till.

Synes