Lillejul

Dagen började med att cykla till läkaren och få något lugnande. Man kan känna sig ensam i sorgen men det är man sällan. Vid den här åldern har många fått ta farväl av sin förälder eller till och med båda. Jag har pratat under dagen med henne och det gör det lättare. Som alla vet går det i vågor. Man kan känna sig hyfsad ena stunden för att nästa rasa ihop av sorg. ”Lägg av” hade morsan sagt, och på ett icke dömande sätt. Sån var hon, hon fann ljus även i mörka stunder. Hon grävde sällan ner sig.

Men chocken är där ännu. Det går inte att ta in att min mor inte finns längre. Jag tror det kommer dröja ett tag. Det får ta sin tid.

Min läkare som mor också hade blev förvånad för det var inte så länge sen hon var på årlig kontroll.

Jaja, livet är så här.

Synes