Juldagen

Farsan ringer och längtar hem till sin lägenhet. Jag tycker det är fint och hoppfullt. En del orkar aldrig se hemmet längre efter den andra hälften passerat. Men jag var i lägenheten igår och energin är lugn och behaglig. Morsan är ju kvar där och han kommer inte känna sig ensam.

Själv har jag fått annat att tänka på men det berättar jag sen om det går som det ska. Oavsett är det skönt att fokusera på annat ett tag än bara sorg. Jag är nog mer chockad över mors bortgång än något annat. Det är berg och dalbana i skallen.

Gick ner till Hemköp och köpte bullar till frukost. Tjejen i kassan berättar att det varit en jobbig jul för dottern hade separerat och barnbarnen på annat håll. Först är man en fungerande familj sen packas väskor som flyttas mellan hemmen i tid och otid. Somliga vänjer sig andra inte.

Synes

Julafton

Vi åkte hem till vårt föräldrahem och hämtade sillen som morsan gjorde samma dag som hon dog. Vi äter den med omtanke. Det är nästan en bisarr tanke att skriva ut orden. Morsan är borta. Jag är så jäkla trött och tom. Alla gör sitt bästa för att hålla ihop. Vi skrattar bort några timmar med mat och dryck. Spelar det obligatoriska julklappsspelet.

Livet blir aldrig detsamma. Någonsin. En kommer alltid att fattas, och listan på de som fattas kommer att fyllas på. Det är det enda vi vet. En dag dör den här bloggen ut. En dag saknas jag. Mina barn kommer inte bry sig ett skit om det. Det skiter jag blankt i. De tillhör en bortklemad generation som har noll respekt för sina föräldrar eller äldre. Jag har inte uppfostrat dem så, det dåliga samvetet ligger på någon annan, som inte har något samvete. En amöba av värsta sort som inte ens gud står ut med. En som kommer att hamna i ett träsk av dynga när tiden kommer.

Min slakt sker med pennan. Ur munnen hörs bara tystnad. När pennan klyver hatet smälter tryffeln på tungan.

Juldagen är redan här.

Synes.