Sorgens brygga

Snart är det ett nytt år. Den inleds med en dödsannons och begravning. Det är tunga tankar. Jag minns tiden efter cancer hur datum fick en ny innebörd. Det var täta kontroller som vid varje tillfälle hade sin ceremoni. Det var tårtbit efter varje godkänd provtagning. Numera är det så längesen att ärret på magen är det enda som bevisar att det verkligen har hänt. I själen är jag för alltid förändrad. Men sånt syns inte utåt.

Igår ville jag ringa morsan och berätta om Elsa. Jag fick hejda mig sen kom tårarna och hopplösheten. En vän kom över och pratade ett tag. Kaffe och glass på det. Farsan ringde igår och berättade att han varit över i lägenheten och det känts bra.

Tvi fan vad vidrigt allt detta är. Att mista en förälder är fan tomhet utan dess like. Finns det verkligen några ord eller meningar som kan plåstra om helvetet?

Jag går på sorgens brygga och antingen njuter jag över utsikten eller så ramlar jag i.

Synes.