Söndag i all sin prakt

Sitter och sörplar mitt kaffe och tittar ut. Det regnar inte i alla fall. Igår tvättdag, putsat fönster och andra sysslor som ska göras.

Igår small jag av på en kärring i området. Jag har inget som helst tålamod längre med människor som inte lyssnar. Det är skönt för jag har varit för snäll för länge. Det är så otroligt dåligt fokus på människor när man pratar med dem. Deras blick flackar och man får i regel berätta allt två gånger. Jag har slutat med sånt. Jag går direkt. Jävla pladder som någon skrev i sin blogg här om dagen. Det bästa sättet att få lugn och ro är ensamhet.

”Det räcker nu”, sa jag till en i tvättstugan som tvunget skulle berätta om bortglömt ludd i torktumlaren och annat i området. ”Det räcker nu.” Det är ju trots allt hyresvärden som ska lösa problem inte hyresgästerna. Jag tror fan inte man får höra något positivt alls längre. Det är bara ett satans gnällande på allt och alla.

Brist på intresse tror jag att det är. Folk har inga intressen längre mer än sig själva. Allt de pratar om är sig själva. Gärna i tredje person också.

Nä, nu blev det gnäll här också.

Synes.