Rörelse som terapi

Långpass igår med 12 km. Ja, långt för mig alltså. Lätt jogg med pissepaus och hälsa på en hund. På vägen hem i motvinden mötte jag en gammal bekant som tyckte att jag skulle öka takten. Jag föreslog för glappkäften att vi kunde ses nästa söndag. Det är nästan alltid de som inte tränar som trampar runt i sin negativa sörja. De är väl avundsjuka eller så är det ”knäet” som inte håller. Alltid detta ”knä” som ställer till det. Om det inte vore för mitt ”knä” så… ja då jävlar.

Jag kommer ihåg när min läkare tyckte att jag skulle pröva löpning. Jag var väl inte så sugen. Flera år senare med ett antal löpskor på tippen är jag evigt tacksam.

Det blev många tankar och snack med morsan under turen. Hon satt på min axel och hejade på.

Ha en fin dag i regnet.

Synes.