Ja varför?

Det är som en dålig film. Man sitter kvar och glor av tristess. När eftertexterna rullar går man ut och undrar varför man satt kvar. Varför man tilläts sig plågas.

Man kan skrika högt men ingen lyssnar. Man kan banka sig trött utan att någon reagerar. Jag ser en bekant som är i min ålder, personen har hemhjälp. Ingen orkar bry sig mer än hemhjälpen. Ett par gånger i veckan av betald empati är det som erbjuds.

Om det här jävla dårhuset fortsätter lär det bli trångt på järnvägsspåret.

Synes.