Noll tålamod

Nä, ingen behöver tala om för mig att jag har förändrats, att jag ser förbannad ut men kanske är det inte så konstigt. Man ber folk lämna en ifred och ändå trillar inte polletten ner. Jag orkar inte med människor alls längre, allra minst de som tvunget ska fram och klappa hunden trots att man ber dem låta bli. Och alla förbannade papegojor med flexi-koppel.

Sedan mor dog har proppen gått. Jag tänker att det är på tiden. Det är på tiden jag sätter ner foten ordentligt. Trött på att bli nonchalerad. Att det är så jävla synd om alla andra. Snyft. Snyft. Trött på att förklara helt enkelt.

Så håll er undan.

Synes.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *