Det sociala helvetet

Pratas. Det ska pratas. Om allt och ingenting. Truten måste fladdra. Bara tanken att ha en person på andra sidan köksbordet som inte kan hålla käften är en ren mardröm. Nästa år har jag levt ensam i 30 år. Jag skulle inte gjort annorlunda om jag hade fått leva om mitt liv. Jag behöver vara fri för att överleva. Ensamhet är frihet. Tystanden en våt filt på migränpannan.

I varenda relation, kärlek som vänskap har jag förlorat mig själv. Förlorat det jag tror på. Förlorat det jag behöver. Allt har handlat om att jag ska prestera. Andra människor behöver inte höra av sig eller ta sitt ansvar – allt hänger på mig – att jag ska ställa upp för relationen. Mina intressen skrattar man åt och förlöjligar. Ja, jag har inga bra erfarenheter av relationer överhuvudtaget, därför undviker jag dem så mycket jag bara kan.

Idag skiner solen och det är kallt som tusan. Det blir långkalsonger och promenad.

Ensam.

Synes.