Dra täcket över huvudet

Monsterregn hela dagen. Gick mina fyra kilometer till vårdcentralen med paraply. Väl där blir det som det brukar; inte mycket känns framåt mer bakåt.

Ny läkare hade jag blivit tilldelad utan att de hade informerat mig. Ja, jag kanske redan har skrivit det? Man skulle kunna tro att jag ställer min stol utanför varje måndag och är en besvärlig ”kund” men jag går bara dit i nödfall. Således ingen hypokondriker med storhetsvansinne. Men det känns meningslöst att gå dit. Jag är så totalt uppgiven när det gäller den svenska vården. Nu blev det varken hackat eller malet utan jag får helt enkelt själv finna en ny terapeut. Den kraften… finns inte. Och jag vet inte om jag ens orkar vädra mitt liv för någon längre. Jag bad i alla fall att få en remiss till hudläkaren för ett envist märke som inte ska vara där.

”Var jobbar du?” Nä, jag är sjukpensionär sedan 2011. ”Jaså, varför då?”.

Jag ger bara upp.

Jag snackade med morsan när jag kom ut: Ja du morsan det blev som vanligt. Hon var lika jävla trött på all förbannad vårdinrättning. Syrran berättade om en vän som varit på sin vårdcentral och sökt för en grej och på vägen ut bett dem ta blodtrycket: ”Nä, då får du be om en ny tid. Det var inte därför du kom hit”.

Ja det är fredag och jag drar täcket över huvudet. Pizzan är uppäten. Elsa vill knappt tassa ut. Livet är en fest. Synd att drickat är slut.

Synes.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *