Sjukdomarnas demoner

Med åldern kommer sjukdomarna. Ett fåtal av oss går friska in i döden. I ensamhet blir sjukdomarna ibland olidliga att hantera. Tankarna svävar iväg och minsta fläck blir en dödlig diagnos. En vän dog för ett tag sedan och snabbt blir man varse om sin egen dödlighet. Det blir en chock hur snabbt livet kan ta slut. Det här året är rent ut sagt jävligt jobbigt på många sätt.

Tiden är en livrem med för få hål. Luften får till sist inte plats.

Somliga parkerar utanför vårdcentralen. I ren panik. Måndagar är värst. Före pandemin och den öppna mottagningen gick måndagarna bort. Själva mötet med läkaren är som att sitta och vänta på bödeln. Varje ord vägs in och processas.

En sån här dag tar man på sig löparskorna och ger sig ut. Inte fan orkar man tänka på sån skit en längre stund.

Synes.