Tid för terapi

Jaha, för läsarna av den här bloggen kommer det inte som en överraskning; terapidags. Det är nio långa år sedan sist. Nu kände jag att det inte går längre. Ensamheten blir till sist inte hanterbar. Tankar som oceaner. Ja, sånt som inte vem som helst klarar av att lyssna på. Det blir floskelbingo att prata livsfrågor med folk. Inte alla. Givetvis. Undantaget är ett undantag. Sedan anser jag att vänner ska man inte köra slut på. Det har de inte betalt för. Allt med motta ut och skotta.

Första mötet. Jag vet vad jag ger min in på. Jag är ingen rookie i stolen.

Nu ska jag se Zlatan och låtsas att jag också är ett lejon.

Synes.

2 svar på ”Tid för terapi

  1. Håkan,
    Jag tror att det är ett klokt beslut.
    Gick själv på 90-talet innan jag mötte Astrid.
    Det är mycket som mal i huvudet på en när man är ensam med problemen. Man
    överröstas och överväldigas.
    Genom att gå i terapi, i alla fall i den sortens terapi som jag inbillar mig att du kommer att göra, får man en mottagare av detta och kan sätta ord på annars stumma bördor.
    Kan bara önska dig all lycka till Håkan!

  2. Tack Thomas, det satt långt inne men något måste jag göra. Det blir lätt att man öppnar sig för fel folk när man är ensam också. Första mötet igår men känslan som kom var att det kommer att funka. Tack för dina tankar. 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *