Ett långsamt farväl

En lugn jogg igår. Lugna joggar är mitt varumärke nuförtiden. Det kallas Maffetone-metoden. Genom att jogga i ”zon 2”, strax under den aerobiska tröskeln (zon 3), så ska man bli snabbare med tiden. Det är kanske inte så viktigt, det som är viktigt är att skaderisken minimeras. Långsamt vänjer man kroppen. Ja, tvärtemot alla andra råd där man ska köra slut på sig själv. Jag har provat den teorin och bara lagt på mig diverse skador. Men jogga sakta testar ditt tålamod. Det kan ju också vara bra för en stressad själ.

Jag svängde in om kyrkogården och tog farväl av en kär vän. Det är svårt att ta in. Står det verkligen hennes namn på skylten vid krans-samlingen. Det är få tillfällen i livet där orden faller platt, och varje försök till att säga eller tänka något klokt blir en dåligt kryddad soppa. Som avslaget diskvatten. Vem ska nu skratta åt mina torra skämt? Herregud vad skämten kunde hagla. 30 år av minnen processas och sorteras. Vila i frid min vän.

Elsa har namnsdag idag. Hon fick en liten kaka av bagaren i morse. Hon är det bästa med detta året. Ett ljusinsläpp.

Fredag och TV4 kan släckas för comhem-kunderna. På tal om avslaget diskvatten.

Synes.