40 år sen…

Ofattbara 40 år sen. Bilderna ljuger inte. Punkbandet MS. Vi såg säkert enormt farliga ut och farbrorn som lyckades klämma in sig i detta historiska ögonblick undrade säkert vart världen var på väg.

Bilderna är tagna av SVT då vi var med i ett reportage om avvecklingen av Öresundsvarvet. När jag googlar ikväll i jakt på reportaget så stöter jag på en text av Lars Åberg. Bandet han syftar på i sin text är MS, det kan inte vara något annat då en i bandet hade fått jobb på varvet.

Så här skriver han: En gång för länge sedan gjorde jag tv-program om ett punkband i Landskrona. De dundrade i källaren under en tegellänga på stäppen så att fartygsplåtarna vibrerade borta på varvet där en av killarna just hade fått tillfälligt jobb.

Hela texten går att läsa här: http://larsaberg.se/sv/nar-skuggsidan-vands-upp-igen/

Synes.

När skrattet fastnar

Jag glor på meningslösa klipp på YouTube för att få skratta. Till sist fastnar skrattet i halsen. En människa kan inte skratta hur länge som helst. Mörkret kommer alltid i fatt. Jag ser hur folk fastnar i samtiden. Som om årets pandemi har med mörkret att göra. ”Om det inte vore för pandemin”, säger folk och hickar till. Landets förfall har pågått i många år. En historielös människa står med flocken på leråkern.

Regnet och grådaskets persienn över tillvaron. På nätet avslöjas den ena politikern efter den andra. Det är ett skådespel. Ett välbetalt sådant. Avlönade av en skattebetalande fårskock. Klädda i dubbelmoralens rustning talar de om för folket hur livet ska genomföras.

Synes.

U-landet Sverige

Det slår aldrig fel. Tågtrafiken till Ängelholm ligger nere. Igen. Denna gången lamslår ett rådjur morgontrafiken i flera timmar. Vilket förbannat skitland detta är. Och i Aftonbladet sitter svetsaren och skyller ifrån sig. Fuck you.

Godmorgon…