I samma bur

Jag ser bilder på människor som ler. Jag ser filmer på hoppande djur. Vi sitter alla i samma bur. Fängslad av tidens nycker. Fängslad av det ögat ser. Fler och fler. Vi samlas i ett andetag. I ett kort dött hjärtslag. Vi är så olika men vi sitter i samma bur. Vi sitter i samma bur. Snart klöser vi livet ur varandra.

Horisontens sjukdomar

Med åldern kommer diverse kroppssymptom som kallar på uppbrottet. Varje dag blir man påmind. Ensamheten gör det ännu tydligare. Går man ut med hunden och råkar springa på någon så är det sjukdomar som kommer på tal. Man står där och nickar som en vinglig lyktstolpe för att verka intresserad. Den ena märkliga diagnosen efter den andra ritas upp framför en. Och sen går man hem med sjuk ångest och vill sätta en kula i pannan.

Jag var på vårdcentralen och fick omlagt ett sår. Det blir allt segare att bli av med skiten. Huden är trött och vill man inte köpa smörja för femtusen så blir det gratis behandling av distriktsköterskan som gäller.

Fy fan vilken intressant text. Man känner riktigt passionen flöda mellan orden. Inte hjälper det att runka heller. Söndag. Vilket jävla påhitt.

Synes.