Vårdcentralen

Det finns mycket jag inte orkar med längre. Ja, och en är vårdcentralen. Det känns inte tryggt för fem öre. Jag får samla kraft i flera dagar för att ens slå telefonnumret, och ber till gud för att det ska gå över så att jag slipper. Nu, efter att ha pratat med en datorröst, har jag fått en telefontid. Något helt annat är specialister. När jag gick igenom min behandling för cancern kändes det tryggt och aldrig någon direkt ångest. Ja la min värld i deras värld.

Behöver jag ens nämna att vårdcentralen missade min cancer. Det är ren tur att jag är kvar här och kan skriva detta. Vi är många i den kön som blivit hemskickade med smärtstillande istället för en grundlig undersökning.

Nåja, en telefontid. Vi börjar väl där?

Synes.