Vintertid

En timme tillbaka. En kavalkad av förfluten tid slår till. Alla dessa minnen som gäckar sinnet. Denna ständiga ton av oro. Sedan mor dog sitter jag och glor på dödsannonser. Det känns meningsfullt? En ekorre springer från träd till träd. Några fåglar letar mat på gräsmattan. Det är varmt för årstiden.

Jag hittade en sida på nätet som lagt ut en gammal demokassett med ett band jag var med i. Det låter inget vidare. Jag var inte med på den demon. Det står mitt namn. För en stund blev jag förbannad och ville skriva att jag minsann inte spelar så jävla dåligt. Men jag hade slutat, eller tvingats sluta för att tjejen jag var tillsammans med tyckte inte om medlemmarna. Jag var ung och kåt. Kåthet är bara skit för en man. En man blir en idiot när kuken står. Kuken har förstört många bra band och företag – framförallt vänskapsband.

En gång berättade farsan att farfar hade sagt: Min son, det värsta som kan drabba en man är fitta och pengar. Det är stor humor med lika stort allvar. Rätt hade min farfar i alla fall.

På radion spelas Luka med Susanne Vega. Originalversionen. En ny version av Luka ligger på en ny platta som ska släppas eller har släppts. Jag lyssnade på den. All den naivitet i rösten som gjorde Luka speciell är borta. Det låter inte lika bra helt enkelt.

Synes.

En resa med massan

På bussen till staden där jag för en kort stund bodde utspelar sig rena farsen. Att se hur folk beter sig när de ska betala biljetten är ett skådespel i sig. Flera påstigande under färden har inte köpt biljett. Det ska de göra när de kommer ombord på bussen. Det ska föras över pengar och fan vet allt de här ”moderna” människorna sysslar med. Att köpa biljett innan resan är inget de har tänkt på.

En höjdpunkt var en kvinna som skulle ”ringa sin man”. Så vi fick stå där i 10 minuter och vänta på att hennes man skulle föra över pengar till hennes mobil. Varför chauffören inte kastade ut henne får ni fråga honom. Förmodligen hade det blivit ”Hets mot folkgrupp”. Det absurda är att hon skulle bara åka två hållplatser så hon kunde använt fötterna för den ”resan”.

Det blir tåget nästa gång. Jag orkar inte bara se förfallet längre. Kan jag undvika det så gör jag det. Där massan befinner sig vill jag inte vara.

Synes.

Tid för terapi

Jaha, för läsarna av den här bloggen kommer det inte som en överraskning; terapidags. Det är nio långa år sedan sist. Nu kände jag att det inte går längre. Ensamheten blir till sist inte hanterbar. Tankar som oceaner. Ja, sånt som inte vem som helst klarar av att lyssna på. Det blir floskelbingo att prata livsfrågor med folk. Inte alla. Givetvis. Undantaget är ett undantag. Sedan anser jag att vänner ska man inte köra slut på. Det har de inte betalt för. Allt med motta ut och skotta.

Första mötet. Jag vet vad jag ger min in på. Jag är ingen rookie i stolen.

Nu ska jag se Zlatan och låtsas att jag också är ett lejon.

Synes.