Eget ansvar

Med tanke hur illa regeringen skötte flodvågen av lycksökare och fällde kommentarer som ”Vi har varit naiva”, så finns det ingen som helst anledning att lita på dem nu. Det är bara att undvika mänsklig kontakt så mycket det bara går. Och hålla rejäla avstånd när man ska handla mat eller gå till apoteket. Vem kan lita på dessa odugliga maktparasiter.

När statsministern kallade till presskonferens igår trodde jag att han skulle berätta att Stockholm skulle sättas i karantän. Men icke. ”Vi har varit naiva” del 2 kommer sen. Hoppas jag får fel.

Tills dess är det bara att kolla på hur Danmark gör. Och Finland. Ja de länder som värnar om sin befolkning kan man titta på.

Ja just det… Sats som stängde sina center är nu öppna igen. Det kör spinningspass och gruppträning så svetten sprutar. Jisses.

Synes.

Gratis är gott

Igår hade paviljongens ägare 10-års jubileum. Det bjöds på gratis våffla. Där var fullsatt. Alla ålderskategorier slogs om platserna. Jag och en vän hade pratat om att gå dit, men när vi såg folkmassan gick vi förbi. Vi är inte i riskzonen men båda blev ”lätt” förvånade av alla äldre. Visst, man kan säga att det var väl inte direkt strategiskt rätt att lägga gratis våffla i dessa tider, men folk har ju eget ansvar. Men vi vet sedan länge; när något är gratis tar människan fram sina sjukaste sidor.

Vi gick till ett fik, tog ut några stolar och satte oss i solen.

Idag är det varmt och härligt. Knappt någon vind. Jag ska fixa till lite här hemma sen blir det en runda med löpskorna. Jag har inte bestämt mig än om jag ska till gymmet i morgon. En gång i veckan hade jag tänkt gå dit. Men jag vet inte.

Synes.

Noll tålamod

Nä, ingen behöver tala om för mig att jag har förändrats, att jag ser förbannad ut men kanske är det inte så konstigt. Man ber folk lämna en ifred och ändå trillar inte polletten ner. Jag orkar inte med människor alls längre, allra minst de som tvunget ska fram och klappa hunden trots att man ber dem låta bli. Och alla förbannade papegojor med flexi-koppel.

Sedan mor dog har proppen gått. Jag tänker att det är på tiden. Det är på tiden jag sätter ner foten ordentligt. Trött på att bli nonchalerad. Att det är så jävla synd om alla andra. Snyft. Snyft. Trött på att förklara helt enkelt.

Så håll er undan.

Synes.

Ja varför?

Det är som en dålig film. Man sitter kvar och glor av tristess. När eftertexterna rullar går man ut och undrar varför man satt kvar. Varför man tilläts sig plågas.

Man kan skrika högt men ingen lyssnar. Man kan banka sig trött utan att någon reagerar. Jag ser en bekant som är i min ålder, personen har hemhjälp. Ingen orkar bry sig mer än hemhjälpen. Ett par gånger i veckan av betald empati är det som erbjuds.

Om det här jävla dårhuset fortsätter lär det bli trångt på järnvägsspåret.

Synes.