Så har det hänt igen. Man har sagt något eller skrivit något som inte passar och så stängs dörren, för att vederbörande antingen är konflikträdd eller har någon annan omogen ingrediens. Hur som helst; ett jävla uselt beteende. Men det är väl lika bra det. Vem orkar med människor som vid 50-års ålder inte har kommit längre i sin utveckling. Men jag vet att jag utmanar – jag tar inte emot deras skit längre.

Nyligen var det en kvinna som beklagade sig över hur tråkig hennes man är. ”Vad gör du själv?” frågade jag. Ja, det var inte populärt. 🙂

Men jisses, titta dig själv i spegeln innan du spyr galla över andra.

Synes.

Kan man någonsin finna frid i flocken? I hela mitt liv har jag stått utanför och de få besök jag har gjort i flocken har fått mig att må illa. Det som sker i flocken har sällan intresserat mig. Det som pågår där tolkar jag som hyckleri och ryggdunkande. Men ensamheten äter på mig. Att inte få dela livet med någon är hemskt. Men vad göra när man inte orkar med flocken? Vad är valet än att fortsätta gå åt andra hållet och kanske står det någon eller några och håller utkik efter mig?

Trevlig helg ni få som läser här och har tålamod.

Synes