I vanlig ordning ska det tvättas idag. Rutiner är en vän som vill väl. När jag hade rutin på skrivandet flöt orden fram som en kvist från barndomens vattenpöl. När rutinen lämnade in sitt avsked försvann orden. Är det då inte bara att ta upp rutinen igen? Börja om. Igen.

Varje dag sköljer floden av ”nyheter” över oss. Det går inte att sortera längre. Man fäktar bort tramset som envisa flugor efter skit. Man går en annan väg. En av människans stora gåtor är att gå vidare. Inse att tiden är i ständig rörelse mot något annat. Och att rutiner är det enda lilla hopp vi har – att få stanna kvar en stund till – stillastående.

En vän ska springa Göteborgsvarvet. Han vill under två timmar. En del människor vill att det ska gå snabbt, andra sjunger långsamhetens visdom.

Vad vi än gör surrar klockan mot slutet. Vad vi än gör kör vi mot stupet.

Synes

Tänk att det som gick så lätt förut… skriva. Nåja, jag sprang i alla fall. Jag genomförde loppet. Mer än så orkar inte skriva. En annan dag kanske.

Synes

Vädret idag – som att torrsimma i en blöja.

Igår ett bra träningspass med korta intervaller inför lördagens lopp. I tankarna formas strategin över hur jag ska låta pulsen ligga lågt och att jag ska njuta av tillställningen. Inte ”hänga på” andras tempo utan köra mitt lopp. Första kilometerna är tanken att ta det lugnt och finna rytmen. Gör jag det kommer det att flyta på fint.

Utmaningen för mig blir att kunna hantera folkmassan, dunkande musik och annat trams. Det som gjort att jag inte kommit till start de andra åren och de andra loppen; stress och ångest.

Men jag har förberett mig väl denna gången. Fått träna på bra och passen den här veckan har varit för jävla fina. Formen närmar sig. Vi kör väl på det? Att formen sitter och det mentala inte svamlar iväg med mig. Vi satsar på det.

I morgon hämtas tröjan.

Synes