Söndagstugget

När jag var grabb hade vi två svenska kanaler och en dansk kanal på teven. Nu har jag runt hundra men det finns knappt något att titta på värt namnet. Det mesta är skräp. Visas det någon intressant film så är det närmare midnatt, och att se film på reklamkanaler är ointressant. Det går inte att komma i stämning när man helt plötsligt ska se reklam för blöjor eller spelbolag.

Helgerna är en långdragen process i ensamhet. Numera slutar kvällen när hunden lägger sig. Jag ligger hellre och lyssnar på hennes hjärtljud än flams och trams på dumburken.

I morse när jag slog upp locket på datorn kommer nästa våg av idioti: ”Har du fått den perfekta rumpan än? Läs här!” Ett företag som säljer vackra plastburkar med kemikaliefoder delar med sig av deras träningstips. ”Är det konstigt folk tar livet av sig”, tänker jag…

En person stod nere vid köttdisken och beklagade sig över att maten är dyr. I handen hade hon en iPhone värd dryga trettontusen. Maten är dyr minsann. Ett gillaklick på den? Kanske ett hjärta eller -skrattklick?

Meningen ”Don’t be that guy” har följt mig denna veckan. ”Don’t be that guy.”

Synes.

Söndagstugget

När jag i veckan stod i kassakön hade jag en ”grillmästare” framför mig. Det fanns inget stopp när det gällde hans vilja att berätta för oss alla hur man skulle marinera på bästa sätt. Jag kan väl säga att vi var ”måttligt” intresserade, men en del är så totalt uppslukade av sig själv.

Jag minns en tjej på Komvux. Vi skulle presentera oss inför klassen och när det kom till hennes tur fick vi alla ta del av hennes fantastiska liv. Jisses. Hon höll nog på en halvtimme. När det var min tur sa jag bara ”Hej, jag heter Håkan och är 32 år”.

Så man är väl måttligt intresserad av andras göromål. Ibland på morgonrundan stöter jag på de som ska berätta om deras jobb. De har det tufft. Det är övertid, bråk med chefen, bråk med grannen, bråk med en släkting, bråk med arbetskamrater, och sen tar man upp hundbajset och går hem.

Igår på restaurangen satt en gubbe och pratade högt i telefonen om att hans dotter köpt hus och de hade minsann inte kollat upp det ena och det andra. Det är trevligt att bjudas in till andras problem. Lugn och ro i det offentliga rummet är onödigt.

Och som avslutning ska jag berätta att jag ska tvätta idag. Vill ni se bilder? Det är spännande kan ni tro.

Söndagstugget

Ett par dagar med en inre demon på besök. Lite fotboll och massan samlas. Så enkelt är det att locka folket. Allt är glömt och förlåtet. Som vid jul; allt jävelskap ska sopas under mattan för nu är det tomtar och paket. När festen är slut kommer mörkret åter.

På morgonteve pratas det deckare.”Bokpanelen” heter det. Alla dessa jävla deckare. Någon hittas död. Oj, vad spännande.

När jag cyklade hem från skivaffären i veckan med ett fynd, kom jag på att jag inte har en enda person att lyriskt berätta detta för. Det kulturella utbytet är stendött. Musik idag är ljudmattor från äckliga listor på Spotify. Det är en bottenlös sorg att se fördumningen. Massproducerad digital skit och deckare. Toppen.

På mailen kommer ”söndagserbjudanden” som sällskap. Shoppa döden.

Bakfulla åker våra politiker hem från ön. Festen på skattebetalarnas bekostnad är över.

Allt detta och lite till.

Här och nu.

Söndagstugget

Inget är så trevligt som mångkulturell ”dans” en lördagskväll med polishelikopter och akuten avspärrad. ”tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags”. På nätet finns en film där ”pensionsräddarna” sparkar på offret som ligger ner. Det är härliga scener och man känner verkligen hur ljus framtiden är.

I Expressen har man kartlagt andra ”pensionsräddare”.

Idag inleds Almedalen, flosklerna ska hagla och ölen förtäras. Som rockstjärnor ska våra politiker hyllas för att ha kört Sverige i botten.

Nä, mer tugg än så orkas det inte med. Hur mycket orkar man skriva om sophantering?