Söndagstugget

Då var det dags för söndagstugget igen. En vecka går fort. I veckan som gått funderade jag på det här uttrycket: ”Det är faktiskt 2018 nu”. Det sägs ofta som en ursäkt när regler och ordning ska brytas. I detta fallet shorts eller ej på arbetsplatsen. Själv anser jag att shorts har man på sin fritid. På jobbet är man på jobb och inte på en camping. Men vad vet jag, det är för fan 2018 nu.

Annat folk drösslar med nuförtiden är ordspråk. Jag vet inte vad de vill få ut av det. Men det är ju för fan 2018 nu.

Vi har fått en granne som ser ut som en julgran i håret och tatuerad långt över gränsen för vad som är vansinne. Men vad vet jag, det är ju för fan 2018 nu.

På tal om shorts borde man förbjuda 3/4 shortsen. Vem kom på den idén? Alltså antingen har man shorts eller långbyxor.

Men vad vet jag.

Det är för fan 2018 nu.

Söndagstugget

Godmorgon kära omvärld. Vad finns det att reta upp sig på idag då? Var soppan god? Nja,smaklös är väl snällt sagt. Gänget var samlat igår runt en grillbuffé. Det som kunde blivit en kanonkväll kom mest att handla om smaklös soppa och undermålig service. Man kan skoja till det och vara tacksam över ännu en ”klassiker” som det kommer att skämtas om vid nästa tillfälle, och nästa.
Ni vet, i regel säger man inte ifrån heller, utan stoppar händerna i fickan och viskar ”vad i helvete är detta?”, sen när servitören (läs: trött, håglös och jag vill vara någon annanstans) kommer och undrar hur det smakade säger man ”JÄTTEGOTT”. Men farsan reste på sig och talade med kocken som, ”fanfar”, försvarade sig och blev irriterad.

Ja, vad är nytt under solen; käka, håll käften och betala.

För mig är upplevelsen lika viktig som maten. Jag vet inte vad som hänt men jag blir sällan överraskad numera. Det känns mest som att bli rövknullad av en bakfull åsna varje gång jag äter ute, och betalar överpris. Sen jag tog mig tid att kocka själv så är det ännu värre. Hur fan kan man misslyckas med en soppa? En kock som inte smakar på sin egen mat? Jo, det gjorde han till sist när gästerna vid ett annat bord påtalade smaklösheten. Och vad hände då? Jo, han tog kärlet och hällde ut soppan. Se där. Polletten hittade sin springa.

Blev vi på något sätt kompenserade? Icke. En som älskar sitt arbete och känner stolthet gör så här: Ber om ursäkt och hoppas få en ny chans så att kunden/kunderna återkommer, och som en fin gest bjuder på efterrätten.

Nä, det är väl också så att vi som är äldre upplever det på ett annat sätt än många yngre. De bryr sig inte för de vet inget annat. Världen ser annorlunda ut. De skiter i om servitören gäspar, fiser eller ser sjösjuk ut. De sörplar i sig soppan, sväljer, och om det så vore kamelpiss reagerar de inte utan ler och säger; ”JÄTTEGOTT!”.

Jo, det var givetvis kul att träffas igen.

Men den där soppan alltså.

Jisses.

Söndagstugget

Jag hade inte hittat något att ”tugga” om denna söndagen, men så tog en kvinna kontakt på dejtingsajten. Och hur tacksam är man inte då. Som kille ska man ju ta fram pukor och trumpeter. Tänk, äntligen en prinsessa jag kan lägga all min tid och energi på. Vad kan hon behöva ha hjälp med? Hämtas på arbetet? Flytta en säng? Måla en vägg? Eller det som behövs mest i en prinsessas värld: en axel att gråta på och någon som lyssnar på snyfthistorier av alla slag. Som sagt; tacksamheten är enorm.

Inledningsfrasen från den här kvinnan, 48 år, barn på heltid, och enligt presentationen höga krav på manligt sällskap var ”Stjärntecken?”. Inget annat. ”Stjärntecken?”. Hon ville veta mitt stjärntecken. Då jag frågade varför fick jag till svar att hon ville ha en man med starkt stjärntecken. Där började och tog föreställningen slut.

Internet. Alltså det har gjort att människor utvecklar en grandios självbild. Är kvinnan ovan ett unikum? Nej,knappast. Jag önskar henne all lycka på vägen. Tofflor som gör allt för sin prinsessa finns det gott om.

Jo, jag är ju vädur och tydligen oromantisk om man googlar snabbt. Kräftan är otroligt romantisk och kan inte vänta på att få visa sina känslor. Se där, redan efter en sökning kan man kasta den ”vetenskapen” i papperskorgen.

En tjej jag dejtade gjorde slut med sin kille efter ett horoskop i Allas veckotidning. De hade ett bra förhållande men Allas vann. Hon berättade att han hade blivit arg. Nääää. Inte då. Jisses. Fruntimmer.

Synes.

Söndagstugget

Folk med hörlurar stora som paraboler – vad är grejen? Jo, jag förstår omvärlden är besvärlig. Gud, så jobbigt det är. Tänk själv; kassörskor som behöver fråga något. En trafikant som hoppas du ska se honom. Klart att det är ett tungt ansvar att bära och då är hörlurar jättebra. T ex kan man gå rakt ut i gatan framför en bil och bli påkörd. Har man bara rätt musik i lurarna gör det nog inte så ont.

Jag har slutat att hälsa på människor med dassalock på skallen. Sådana avtrubbade nötter får inte min tid. Jag hälsar inte på dig som går hukad över mobilen som du har värsta kräksjukan.

Men visst är det härligt att gå ut i offentligheten? Vuxna män i grå mysbyxor. Kvinnor med löparbyxor, trots att de förmodligen inte joggat på 25 år. Och vi ska inte börjar prata om vad folk har på fötterna – nä det ska vi inte prata om.

Ikväll är det något så trevligt som partiledardebatt. Då får vi äntligen se dessa underbart högt avlönade politiker som bryr sig mycket om oss. De vill oss väl. Fråga bara fattigpensionärerna, de känner sig så uppskattade.

Nu får jag nog snyta mig.

Synes.