Söndagstugget

Juni åker bort. Hon har snart packat klart väskan. En dag kvar. Frukosten serverade jag på balkongen. Söndagstidningen som sällskap. Jag läser om rökförbud och annat. Jag blir inte klokare. Jag brukade fika på Wivex på söndagarna. Ibland ensam och ibland i sällskap med folk som hade samma tanke. Wivex är borta och så är resten av barndomsfiken. Kvar är innefolkets kaféer med kritvita väggar och kuddar korrekt utlagda i hörnen. In kommer Herr Gant och Fröken Fin med sina små barn; Ifön och Sam Sung, sätter sig och äter den genmanipulerade frukosten. Jag har inget gemensamt med dessa statyer.

Det utlovas 30 grader idag. Det är än så länge svalt på balkongen. När solen gör en rak höger får man stänga dörrar och fönster och lägga sig i källarförrådet. Innan sociala medier hade vi bara varm eller sval sommar. Numera är det klimatkatastrof så fort vi får lite varmt. Sociala medier är fint – vi vet så mycket mer nu om ingenting.

Det ska visst bli en Pride-parad idag. Könlösa kön ska vifta med flaggor och skrika ut sin kåthet. Det är vackert. Inget hetsar upp mig så mycket som när intellektuella klär ut sig och dansar på gator och torg. Jag känner hopp för framtiden. Fler kön är bra med också lösa kön. Vill du kalla dig en kåt könlös älg är det din rätt och jag ska kämpa för den. Givetvis. En svensk gillar allt.

Synes.

Söndagstugget

Frukosten nere i kistan. Kasta och köp nytt, tänker jag när jag ännu en dag letar runt och försöker lösa problemet med högtalarna. Jag har fått ett pris av min handlare som är så absurt att det inte går att skriva ut här. De hade pratat med generalagenten. Ja. och vad bryr de sig om att reparera? Kasta och köp nytt för fan. Det beteendet är horribelt. Klart som fan att man kan reparera högtalarna, men det är ju lättare att bara skicka ett paket med en faktura, och slippa bry sig om kunden.

Läste en artikel om en tv- och radioreparatör. Folk kastar teveapparater trots att de går att laga för en 500-1000 kronor. Man orkar inte helt enkelt. Man köper nytt istället. Är det konstigt att miljön går åt helvete? Consumo für alle.

Nåja, var och en får göra som den vill.

Synes.

Söndagstugget

Döden. Den når överallt. Den kommer in under trösklarna. Det hjälper inte att låsa dörren. Den sveper osynligt fram. Igår såg jag en dödsannons i tidningen. Ett bekant namn. Plötsligt drabbas man av en form av sorg. Jag har inte sett henne på 40 år. Vi kramades på stranden. Jag var 15 år, hon 13, och livet framför oss. Hon sa att hon tyckte om mig. Jag var ju bara 15 och hade annat i tankarna. Jag spelade i ett punkband. Hon blev tillsammans med gitarristen istället. De gifte sig. De fick barn. De skiljdes. Som så många andra. Livet alltså. Alla dessa människor som kommer och går i ens liv. Vissa håller sig kvar i minnesbanken. Andra blir bara ett bekant ansikte som säger ”hej” och man undrar vem fan det var?

Nu ska det skrapas triss på teve. Morgonteve? Det mesta på teve är för kärringar. Det är bara att titta på tablån. Romantiska filmer – så de kan sitta och känna sig besvikna på deras eget val av karl. Ja, och så ska ännu en ”b-kändis” sjunga om sin trasiga barndom och sen intervjuas om eländet. Vilket elände.

Ja och sen dör vi.

Söndagstugget

Herregud. Kvinnor. Kan de göra annat än att snacka skit om varandra och andra? Har de någon annan uppgift i livet? Det verkar inte så. Värst är kvinnor utan en partner. Då sväller inte bara deras kroppar upp till fetton utan även deras hjärnor exploderar. Ut ur käften kommer bara dynga. Inte ett vettigt ord om någonting. Bara svammel. Deras logiska förmåga är så nedsatt att de knappt förstår varför de blir blöta när det regnar. Vill man att det ska eskalera ger man dem ett koppel och en hund – då förgiftar de hela kvarter med gödsel.

Nä, vill man ha lugn och ro är det ”kvinnofritt” som gäller. Alltid.

Synes.