Söndagstugget

När jag i veckan stod i kassakön hade jag en ”grillmästare” framför mig. Det fanns inget stopp när det gällde hans vilja att berätta för oss alla hur man skulle marinera på bästa sätt. Jag kan väl säga att vi var ”måttligt” intresserade, men en del är så totalt uppslukade av sig själv.

Jag minns en tjej på Komvux. Vi skulle presentera oss inför klassen och när det kom till hennes tur fick vi alla ta del av hennes fantastiska liv. Jisses. Hon höll nog på en halvtimme. När det var min tur sa jag bara ”Hej, jag heter Håkan och är 32 år”.

Så man är väl måttligt intresserad av andras göromål. Ibland på morgonrundan stöter jag på de som ska berätta om deras jobb. De har det tufft. Det är övertid, bråk med chefen, bråk med grannen, bråk med en släkting, bråk med arbetskamrater, och sen tar man upp hundbajset och går hem.

Igår på restaurangen satt en gubbe och pratade högt i telefonen om att hans dotter köpt hus och de hade minsann inte kollat upp det ena och det andra. Det är trevligt att bjudas in till andras problem. Lugn och ro i det offentliga rummet är onödigt.

Och som avslutning ska jag berätta att jag ska tvätta idag. Vill ni se bilder? Det är spännande kan ni tro.

Söndagstugget

Ett par dagar med en inre demon på besök. Lite fotboll och massan samlas. Så enkelt är det att locka folket. Allt är glömt och förlåtet. Som vid jul; allt jävelskap ska sopas under mattan för nu är det tomtar och paket. När festen är slut kommer mörkret åter.

På morgonteve pratas det deckare.”Bokpanelen” heter det. Alla dessa jävla deckare. Någon hittas död. Oj, vad spännande.

När jag cyklade hem från skivaffären i veckan med ett fynd, kom jag på att jag inte har en enda person att lyriskt berätta detta för. Det kulturella utbytet är stendött. Musik idag är ljudmattor från äckliga listor på Spotify. Det är en bottenlös sorg att se fördumningen. Massproducerad digital skit och deckare. Toppen.

På mailen kommer ”söndagserbjudanden” som sällskap. Shoppa döden.

Bakfulla åker våra politiker hem från ön. Festen på skattebetalarnas bekostnad är över.

Allt detta och lite till.

Här och nu.

Söndagstugget

Inget är så trevligt som mångkulturell ”dans” en lördagskväll med polishelikopter och akuten avspärrad. ”tjo vad de’ va’ livat i holken i lördags”. På nätet finns en film där ”pensionsräddarna” sparkar på offret som ligger ner. Det är härliga scener och man känner verkligen hur ljus framtiden är.

I Expressen har man kartlagt andra ”pensionsräddare”.

Idag inleds Almedalen, flosklerna ska hagla och ölen förtäras. Som rockstjärnor ska våra politiker hyllas för att ha kört Sverige i botten.

Nä, mer tugg än så orkas det inte med. Hur mycket orkar man skriva om sophantering?

Söndagstugget

Jag läser en text den här söndagen och tänker: Jisses, vad det är skönt att inte ha ett förhållande. Att slippa detta eviga tjat från ett fruntimmer. Alltid är det något som det är fel på. Varför väljer så många män att stå ut med detta? Jag förstår det bara inte. Allt detta helvete för att få ”krypa” på då och då. Eller?

Det är tydligen så att det är mannen som ska göra sin kvinna lycklig. Hon är en vuxen bebis som det konstant ska gullas med. Och det upphör aldrig. Får hon inte som hon vill så går drevet igång – vänninor rings och får ta del av ”min värdelösa man”. Det är också mannens uppgift att vara ett ”medium” som kan läsa av sin kvinnas behov. Man måste kunna läsa mellan raderna. Kräv för fan aldrig ett rakt och vettigt svar på en normal fråga. Nej, även det enklaste problem ska vävas in i en komplicerad sörja.

Shit alltså. Jag får andningsbesvär bara av att tänka på det.

Helvete, vad är det för fel på er?