Måndagsbabbel

Igår var det tal till nationen. Jag hade ställt fram popcorn och läsk. Vem vill inte njuta av ett tal till nationen. Oj, vad bra det var. Jisses. Jag blev alldeles tårögd och armarna fulla med gåshud av detta intellektuella tal. Samtidigt kände jag hur ryggraden sträcktes av stolthet. Vilken ledare vi har. Det är med starka ben man tar sig an måndagen. Sossarna kan än.

I en tidning läser jag att man stångas och trängs i pendeltrafiken i Stockholm. ”Vi står bara 10 cm från varandras läppar”, säger någon. Varför inte hångla direkt, tänker jag. Dagen efter den eminenta uppmaningen till folket är det ”bizniss as usual” i den svengelska kostymkolonin.

Synes.

Fredag i Coronabukten

En dag till att göra något av. Nu kastas det ut miljarder som om det vore konfetti. Vad är planen egentligen efter Corona? Min åsikt är att detta är totalt vansinne. Fullständigt absurt.

Ett skrämt folk är ett fogligt folk.

Det bästa med ett solitärt leverne är att man får tid att studera idioterna.

Vad hände med perspektivet?

Synes.

Coronabukten

Solen skiner över Coronabukten. Den desperata massan tömmer hylla efter hylla med toalettpapper. Fulla av skit ska de bajsa sönder sin analöppning och torka sig fördärvade. På närliggande apotek har de tömt lagret på smärtstillande. Vill man få bevis på hur lättlurade massan är så är det bara att öppna ögonen. Man kan få dem till vad som helst.

De äldre som vi ska ”rädda” skiter i vilket och sitter oberörda nere vid affärens ljugarbänk. ”Vi ska dö ändå”, svarar dem. Jag håller med; om jag dör i dag eller i morgon spelar ingen roll.

Det var längesen ett människoliv var värt att skona. Människan har kört den här världen i botten på alla jävla sätt man kan räkna upp. Små ruttna konsumtionsmaskiner är vad som återstår på jordklotet.

Afghanistan nobbar deras medborgare som ska utvisas på grund av corona. Nu diskuteras om man ska släppa dessa fria i det svenska samhället. Gör det för fan. Det finns alltid någon tant som behöver sällskap.

Synes.