En dag med sorg

Det kommer en morgon och en kväll. Långa promenad med Elsa i ensamhet. Tankar om livet och döden som sällskap. Att ta farväl av min mor är det värsta jag har varit med om. Ett krossat hjärta ska försöka läkas. Ett liv ska försöka levas. Hur man gör vet jag inte. Tar dag för dag antar jag.

Synes

Tidig morgon

Idag är det dags för farväl av mor. Elsa sover fortfarande. Jag äter två knäcke, ett kokt ägg, dricker kaffe och ett glas c-vitamin. På stolen ligger kläderna framme. Skorna putsade. Kostymen som jag hade på ett bröllop får besök av en mörkblå polotröja. Det är fri klädsel men jag klär upp mig för styrkans skull.

I en tidning läser jag att i Stockholm är en del så upptagna att de skickar sina avlidna föräldrar direkt till kremering, för de har inte tid med en begravningsceremoni. Låt det smälta in. Karriären für alle.

Det går inte att förbereda sig för ett farväl. Det som blir det blir. Låt sorgen ta plats. Samtidigt ska det bli vilsamt när den är över så att dagarna får ta hand om sorgearbetet ifred.

Synes

Känslomässig buffert

När saker och ting sker i rasande takt försvinner den lilla känslomässiga buffert man har samlat på sig. I veckan är det begravning. Min mors. Igår bröt jag ihop. Igen. Det är tomhet som är svår att beskriva. Och ju mer jag försöker förstå det desto sämre mår jag. Det får helt enkelt bero.

Att inte få ta farväl är det som gnager mest. Inte så att man vill ha någon kär som ligger och lider i åratal, men hastig bortgång är inget vidare heller. Tusen frågor väcks. Märta gick också bort på dagen. Ilfart till veterinären sen en spruta och slut. Man hinner inte med helt enkelt – psykiskt.

Igår kväll kräktes Elsa. Det låter löjligt att ens skriva hur det fick mig att må. ”Är det hennes tur nu?” Redan? Va fan alla djur kräks nångång. För mycket elände på kort tid och man blir ett nervvrak. Ensamhet gör skit med en.

Tvättdag idag. Alltid något kul.

Synes.