Förfallet och värmen

Varje dag en studie i mänskligt förfall. Under frukosten hinner jag se en gubbe rota efter pant i papperskorgen utanför. En missbrukare på cykel slår sig ner på en bänk och klirrar med sin medhavda ”förfriskning”. Ett flertal passerande på väg någonstans med huvudet böjt ner mot skärmen. ”Varför hälsar inte du längre på mig” sa en kvinna för ett tag sedan. Jag upplyste henne att 99 gånger av 100 så har du näsan i mobiltelefonen och jag är inte här i livet för att väcka dig.

Idag blir det åter varmt. Ja, för den som är intresserad av vädret.

Två LP-skivor ankommer idag från Ginza.

Vi säger väl så.

Synes.

Liv

Jag har lagt fram fryst kycklingfilé på en porslinstallrik. En gång ett liv. Nu mat på en tallrik. Vissa arter är dömda redan vid födelsen. Det är vi människor också. Dömda till att betala skatt tills vi dör. Det är kanske bättre att bli mat?

Det är bisarrt att se hur tiden försvinner. En del kämpar för att hålla sig vid liv. Andra avslutar det självmant på statens järnvägar.

I området trampar kärringarna fram i sin förtalsdynga. Vilket liv är det att leva? Prata skit om andra; kvinnans livsuppgift.

Sista dagen i juli. Ännu en pandemi-månad över. Nu börjar slutspelet i NHL. Utan publik. Så meningslöst att titta på. Helt livlöst på läktarna. Som att gå på konsert och lyssna i hörlurar.

Synes.