Självföraktet

Det finns människor som aldrig reflekterar över hur deras beteende påverkar andra. De bara kör på. De ska fram. Allt handlar om dem. Allt. Alltid. Så finns det vi med ett självförakt utan botten. Det spelar ingen roll vad vi än gör så är vi värdelösa. Och till sist tar det livet av oss. Inget blir gjort. Inget skrivande. Inget kreativt där man riskerar bli bedömd. Även om man får beröm och folk tycker man är helt fantastiskt duktig så är man helt jävla kass. Allt kan bli bättre. Allt. Alltid.

Jag vet inte vilken personlighet som är bäst. Jag vill i alla fall inte umgås med människor som inte reflekterar. Dessa typer är rent hemska att ha nära sig. Ja, vad fan vet jag. Självförakt är ju inte direkt produktivt det heller.

Nu sitter jag inte dagarna i ända och spyr på mig själv. Men jag blir ständigt påmind att jag aldrig duger åt mig själv. ”Millimetermänniska” sa jag till mig själv igår när jag satte upp två hyllor. Fast bubblan i vattenpasset håller sig inom gränsen så kunde den varit mer åt ena hållet. Ja en millimeter eller nått.

Fy fan. Kaffet blev bra i morse, ja kanske för svagt. Ja eller för starkt.

Synes.

Ålderns höst

När inträffar ålderns höst? Är det när man har fullt upp med att räkna all medicin som ska intagas till frukost, eller när man inte orkar springa en mil i det tempot man brukar? Är det när kuken inte är intresserad av fittan längre? Jag bara undrar? Om det är det sistnämda har jag njutit av ålderns höst länge. Det räcker att gå ut med hunden för att inse hur skönt det är att leva utan dessa dramatiska fruntimmer. My god. Gode gud. Jesus. Orka.

Nåja, den här mannnen har ägnat sig åt något riktigt manligt som att slipa, betsa och skruva. Inget är så skönt för skallen som att arbeta med händerna. Tankarna tystnar. Jag har fler projekt i lägenheten så det är bara att fortsätta.

På tal om det minns jag kvinnan jag hade den enda långa relationen med. Jag hade slipat och spacklat på den gamla fönsterkarmen i dagar. Sen målade jag den. Innan jag gick till jobbet sa jag: Du får inte ställa någonting på fönsterkarmen på en vecka. Även om lacken är dammtorr så ska den härda. Givetvis förstod hon inte, för logik är inte kvinnors starka sida, så när jag kom hem stod hela fönsterkarmen full med hennes tunga krukor. Stora jävla ringar som resultat. ”Det gör väl inget krukorna ska alltid stå där”. Så korkade är bara kvinnor…

Synes.

Höst igen

Höst igen.

Coronahundar söker dagishjälp.

Annie Lööf är arg. Importen av forskare ska fortsätta.

Vaccinmotståndare. Sån är jag. Tydligen.

Spruta in ni. Godisknarkandet och supandet für alle.

Det regnar.

Kallt.

Synes.