Vardagshjälpen

Vardagar. Inget händer. Jag känner lugnet infinna sig. Inga kantstötningar. Det kom ett mail om att virket har kommit. Det ska sågas och hämtas. Stressen kommer som på beställning. Be om hjälp. Be andra om deras tid och uppmärksamhet. Det är fan inget jag gillar. Van vid att fixa allt själv. Tog tumstocken och funderade om jag inte kan ta det på cykeln – i omgångar.

De få gånger jag bett om hjälp har jag ångrat mig. Kanske är det fel människor jag har bett om hjälp?

Skulle jag inte klara mina vardagsbestyr tar jag livet av mig. En dag kommer ju den dagen. Låt den vara långt borta.

Synes.