Självföraktet

Det finns människor som aldrig reflekterar över hur deras beteende påverkar andra. De bara kör på. De ska fram. Allt handlar om dem. Allt. Alltid. Så finns det vi med ett självförakt utan botten. Det spelar ingen roll vad vi än gör så är vi värdelösa. Och till sist tar det livet av oss. Inget blir gjort. Inget skrivande. Inget kreativt där man riskerar bli bedömd. Även om man får beröm och folk tycker man är helt fantastiskt duktig så är man helt jävla kass. Allt kan bli bättre. Allt. Alltid.

Jag vet inte vilken personlighet som är bäst. Jag vill i alla fall inte umgås med människor som inte reflekterar. Dessa typer är rent hemska att ha nära sig. Ja, vad fan vet jag. Självförakt är ju inte direkt produktivt det heller.

Nu sitter jag inte dagarna i ända och spyr på mig själv. Men jag blir ständigt påmind att jag aldrig duger åt mig själv. ”Millimetermänniska” sa jag till mig själv igår när jag satte upp två hyllor. Fast bubblan i vattenpasset håller sig inom gränsen så kunde den varit mer åt ena hållet. Ja en millimeter eller nått.

Fy fan. Kaffet blev bra i morse, ja kanske för svagt. Ja eller för starkt.

Synes.