En början på något bättre

Regnet har vackert gjort små floder på markistyget. Flera världsdelar presenteras om man tittar noga. Jag lyssnar och hör dirigentens pinne smattra. Alla i orkestern gör sig redo. Jag sitter spänt under markisen och väntar. Regnet manar på. Manar på.

Nere i affären möter jag en ensam man som frågar när jag är född. På sextiotalet, svarar jag. Hur pass nära har du varit Per Gessle, frågar han. Jag ljuger förvånat. Han hade sett honom på Sofiero och varit nära honom. Han är påstridig och vill så gärna veta om jag har varit nära Per Gessle. Kassörskan tittar konstigt på oss. Jag ljuger förvånat igen. Sen skiljs vi åt. Alla dessa ensamma människor. Somliga klarar av tystnaden. En del blir helt enkelt förvirrade och börjar bete sig konstigt. Man vet aldrig vad för fråga man ska få. En gång i tvättstugan dök en ung man upp och berättade att han minsann visste vem som sköt Olof Palme. Då tipsade jag honom att det ska han berätta för polisen. ”Då dör jag”, sa han. Sen gick han. Stängde dörren om sig och gick ut. Ensamma människor som pratar om Per Gessle och Olof Palme ska man akta sig för.

Frödinge kladdkaka och vispgrädde. En fotbollsmatch på teve, säger jag till mig själv på vägen hem från affären. Ät detta och du ska klara dig igenom den här kvällen också. Och som tur är finns där inte en enda skiva med Per Gessle i samlingen. Förutom Roxette då. Men jag tror att den ska nog inte göra mig galen. Marie håller dårskapen på avstånd med sin sköna sång. Vilken tur att jag aldrig varit intresserad av att fiska eller se på Tv2. Min stora kärlek på avstånd var en video-jockey på gamla Sky Channel.

1