Söndag

En lång promenad igår. Ensam. På vägen hem ett stopp vid ett av stadens sista gatukök. Julmusiken dundrar på i stan och avslöjar vad som komma ska. Idag ska jag ner och handla lite inför julen. Den firas ensam den också. Jag är bortbjuden men med en envis förkylning är det bäst att stanna hemma.

En vän ringde i morse och pratade om åren som hemlös. Jag önskar att jag kunde stänga bort alla jävla känslor som kom men tog helt slut efter det samtalet.

Nåja, dags att städa upp efter nattens sömn.

Synes.

Kärleksminnen

Vi gick vid havet, höll varandra i handen och sa ingenting till varandra. Timmar av tystnad. Jag satt i köket i min gamla lägenhet och kände saltet från tårarna.

I ett samtal med en vän kom gamla kärlekar på tal. Det är tacksamhet att man har fått känna på det sättet för en annan människa. Problemet är bara att det går inte att vara med någon annan utan att känna sig som en slusk. En lögnare. Så jag går ensam resten av livet.

Funderade sen på hur många texter som skrevs. Bloggen var fylld. Allt är borta. Raderat. Varför inte. Jag behöver inte daglig påminnelse. Sitta och läsa vad som pågick. Det vet jag redan.

En snabb blick på dejtingsajten. Gamla full-tatuerade kärringar fyller skärmen. Majoriteten har barn. Barnbarn. Jag spyr av deras självgodhet. Feta som fan kallar de sig ”några kilon för mycket”. Halleluja jag kommer. Inte.

Med seg förkylning dricker jag mitt kaffe den här morgonen också. Tänker hur hennes varma hand gav mig trygghet att besmästra det som skulle komma. Så var det. Allt.

Synes.