Backintervaller och tankar om livet

Igår blev det backintervaller vid ”kinesiska muren”. En klassisk backe att springa upp ner i – med lyckstolparna till hjälp. Två set med tre minuters vila sen vidare via Tinkarpsbacken och hem. Det känns i kroppen idag.

I veckan som gick fick jag veta att en släkting är illa ute. Vad är ett värdigt liv? Varför denna envishet att hålla kroppen vid liv när själen är klar med livet?

Den dagen min kropp inte vill mer och båten närmar sig horisontens slut, då får det vara bra. Sitta i en stol med krökt rygg är inget för mig.

Synes