Kärringar och katter

Låt oss återknyta till det här med katter och kärringar. Ja, låt oss göra det. Inledningsvis vill jag påpeka att katter ska vara på landet och inte inlåsta i en lägenhet med kärringar i klimakteriet. Det är djurplågeri om något.

I bostadsområdet finns tydligen nu några hemlösa katter, osäker på om de är släkt eller slagit följe på vägen. Det som är intressant är inte katterna utan kärringarna som nu går helt bananas. Igår var här ett flertal ”donken-magar” och letade efter deras älskade katter. De tittade i buskar och ”ksss ksss ksss” ”mjau mjau” lät i hela området. Hesa-Fredrik framstår som välljud i jämförelse.

En snabb titt ut och jag konstaterade att samtliga lever ensamma, ja en har en kärring till karl, men det räknas inte. I deras lägenheter står ”klösträden” och väntar på ammoniak-pisset. Jag har levt med en kattälskade kärring och traumat efter det bearbetas fortfarande. Det spelade ingen roll hur många parkettgolv katthelvetet förstörde för hon var så ”söööööt”. Logik och kärringar – vilken jävla tågurspårning.

Nu sitter jag och väntar vid köksfönstret. Snart kommer kattpatrullen.

Jisses.

Synes.