Halvmaraton-morgon

Godmorgon kära livet. Vaknade 6:15. Ett par timmars sömn har det väl blivit. Tre, fyra nått sånt. Jag hade väl inte behövt gå upp så tidigt men jag vill inte stressa mer än vad hjärnan redan ställer till med. När Elsa hörde mig prassla med skinkpaketet for hon ner från sängen, men jag skickade tillbaka henne igen.

Hjärnan ja, denna fantastiska skapelse som kan vara en vän och en fiende. Tankar som antingen klär sig i mjuka kläder eller en stenhård rustning redo för strid. Redo för någonting som bara hjärnan skapat.

Att springa en halvmara är ingen expedition. Man behöver inte ladda med fem kilo pasta. Ät som vanligt. Jag skippade fiberhavregröten i morse för två skivor bröd med skinka. Fiber kan vänta. Ett ägg och två koppar kaffe på det. Starten är 9:30. Det räcker så. Jag vill ha en hyfsat tom mage.

Själva löpningen är inte mitt problem – det är som vanligt folksamlingen och högtalare som pumpar ut förberedelsemusik.

Nu ska jag inte låta hjärnan dra iväg med mig. Förra året sa speakern: Glöm inte att njuta. Och det är väl det som det landar i idag. Fast med bättre tryck under skorna.

Synes.