Vi som slutade skriva…

Det är sent. Värmeljusen får åter stå i centrum. Det är höst. På stereon snurrar en cd. Jag brukar avsluta kvällen med en cd så slipper jag att resa mig och vända sida. Det är Tony Rich Project som avslutar kvällens lyssnande.

Jag har tänkt på skrivandet ikväll. Det som en gång var livsviktigt för mig. Nu orkar jag inte berätta mer. Känner inte att det är relevant. Jag är inte relevant. Längre. Om jag någonsin varit det. Kanske inte du heller?

Varför älta samtiden. Vet vi inte alla hur jävla uppfuckad den är? I alla fall vi som inte låtsas. Rätt många lever i en bubbla som snart kommer brisera. Kanske får ni piss över er? Det lär inte bli något väldoftande.

Synes.

Dagens dåre

Måndag. Kan man ju börja med att förmedla. Att vi lever i en dåraktig tid vet väl alla normalt tänkande människor. Vi är dock få som kan tänka. De flesta beter sig som får, brukar man säga, men jag tycker inte ens får är så korkade.

I dagens blaska läser jag om en 53-årig dam som tyckte det var en bra idé att åka elsparkcykel nedför en av stadens brantaste backar. När hon sen ramlat och slår sig sönder och samman ringer hon tidningen och beklagar sig. Det är så klart elsparkcykelns fel. Ridå ner.

Nu ska jag låna en skateboard. Åka nedför Halalid och sen när jag slått mig halvt ihjäl ska jag ringa tidningen och beklaga mig över alla världens skateboard.

Synes.

Lördag

Slänger in tvätt i maskinerna. Får ångest när jag inser att jag måste fixa käk. Matlådorna slut. Tvi. I frysdiskarna ligger skräpmaten. Lätt att falla till föga. Kanske kan en lång promenad med vovven ändra på tillståndet?

Synes.