Måndag igen

Dagarna. Gröten. Kaffet. Lyssning. Glipan i köksfönstret. Igen. Och igen.

Solen är på besök. Hundmat ska inhandlas. Bravo får min tös. Riktig mat för hunden. Inget jävla konstgjort torrfoder.

Matlådor ska förberedas. Förkylningen börjar sakta lämna kroppen. Kanske en liten lugn löptur i morgon?

Synes.

Utan Kärlek – Söndag

Utan Kärlek. Sakta dör man. Ett höstblött löv som fastnar under torkarbladet. En vän frågade om jag fortfarande bloggar. Ibland. Men den riktiga glöden är borta. Att skriva om mitt liv har blivit så meningslöst. Ett par ofärdiga manus ligger i mappen på hårddisken. ”Man kan få hjälp med sånt”, sa min vän. Ja, alltså skrivarhjälp.

Det var roligare förr. Vi som besökte varandras bloggar och gav kraft åt varandra – vi – är -någon annanstans. Minns en briljant snubbe som brukade kommentera på Marcus Birros gamla blogg. Det var ofta kommentarerna som lyfte fågeln.

Jag tror inte heller på att invänta inspiration. Hårt arbete är enda vägen. Hur tråkigt det än låter. Genvägar är ledans vändzon. Torkat läppstift på en kaffemugg.

En bekant vill skiljas. Huset ska raseras. Dörras ska stängas. Vad finns det att säga? De flesta av oss har varit där, i uppbrottens tid. Hårda ord som lämnar ett revolvermagasin. Man försöker värja sig men en av kulorna sätter sig i pannan, och i fallet bär man ut väskorna från huset.

I bakgrunden hör jag polisbilens sirener. Det är lördag igen. Överförfriskade människor. Våldskapitalets soldater är ute och gör livet surt för hederliga människor. Sverige har aldrig varit tryggare.

Någonstans festar vänner in ett äktenskap. I ett annat hus försöker fasadarbetaren dränka sin sorg med ett valpköp. När barnen flyttar ut måste annat komma in för att hålla livet på plats.

Vad vet jag. Alla gör väl sitt. Ibland mycket lite till och ingenting.

Synes.