Tankar om gränslöshet

Det är ganska intressant vad som triggar människor. Gränslösa relationer tycks vara av största vikt för en del. I en tråd om tatueringar skrev jag att om min sambo hade tatuerat sig hade hon fått flytta. Vi har lovat att varken tatuera oss eller röka. Det tycks väcka ilska. Att man har avgett ett löfte betyder inte så mycket. Det är ett sjukt dekadent samhälle där brutna löften och gränslöshet premieras. Ja, det är bara att gå ut genom dörren och titta.

Jag skulle aldrig kunna dejta en rökare. Det är totalt omöjligt. Men se där. Då är man bakåtsträvare och en hemsk person. Ja jisses.

Fredag är det oavsett och jag tvättar.

Synes.

Vi går mot slutet av sommaren

Tankar inför natten. Jag blev inte kär denna sommaren heller. Ingen vacker kvinna som fångade mitt intresse. Åren går. Snart 60. Bara siffran gör mig illamående. Allt jag har är minnen av det som inte blev. Alla Katarinor, Louisor, Marinor och andra som känner sig träffade av mina kärlekspilar… det sket sig.

Men alltså – jag känner väl ingen saknad efter någon av ovanstående kvinnfolk. Som jag var ni vackra en gång. Nu är ni förmodligen smällfeta av chips och mentalt handikappade av soffhäng framför korkburken. Helt ärligt är kvinnor i min egen ålder inte mycket att glo på. Själv håller jag mig i trim, bara för min egen skull. Det kala huvudet kan jag inte göra mycket åt men fet… aldrig. Aldrig. Fet.

Nu är jag inte intresserad av en yngre kvinna heller. Då pantar jag hellre tomburkar.

Ja det var allt från den här levnadsglada tjommen.

Synes

Kärleken

Jag tappade bort dig
bland överkorsade meningar
och vinterfrusna andetag

Det som kunde bli så fint
blev rädda skratt
för att passa in
i den mediala självbilden

Jag man
Du kvinna
På en flygstol
utan ankomst

Du tappade bort mig
också.